Islamic mind

augusti 21, 2009

Alla religioner kan missbrukas. Men vilka människor går så långt som de i Israel?

Filed under: Religion — majestrooo @ 3:43 e m

Det är en skam att riktiga judar ska få bära bördan av dessa hemska och vilseledda människor. Kommer Gud någonsin att förlåta dem?

Citerat Ahmed Rami
Zakaria – i Mohamed Omars blogg – säger: ”Istället för att referera till antisemitiska källor så borde Mohamed Omar stödja sitt argument med utdrag från primära källor dvs halakha och rabbiners tolkning av denna.”

Här är några referenser och utdrag från primära källor dvs Den judiska biblen (GT), Talmud, halakha och rabbinernas tolkningar :

Menm först låt mig säga att den judiska staten Israel har inte bara rövat palestinierna på deras land i en fortgående brutal erövring, utan detta Israel har också kunnat trotsa en så gott som enhällig världsopinions fördömanden i FN och andra internationella sammanslutningar. Israel har varit – under sin fyrtioåriga existens – invecklat i många krig och utfört ständiga bombangrepp på palestinska städer och flyktingläger, mördat över 100 000 kristna och muslimska palestinier och förödmjukat en miljard muslimer. Israel är en liten stat, en småstat, ett internationellt socialfall med kärnvapen, som är ekonomiskt helt beroende av miljarder och åter miljarder dollar i fortlöpande stöd, främst från USA, som också förser Israel med de mest avancerade vapen. Israel har kärnvapen. HUR HAR ALLT DETTA VARIT MÖJLIGT?

Svaret på denna fråga är kort och gott: judendomen.

Sionismen har sitt upphov och sin drivkraft i judendomen, den judiska eller gammaltestamentliga ”tron”. Dess grundpelare eller fundament är främst följande:

1. Judarna är Guds – eller Herrens – utvalda egendomsfolk framför alla andra folk. (2 Mos. 19:5-6).

2. Judarna har av Gud fått rätt att besitta andra folks land från Nilen till Eufrat. (1 Mos. 15:16-21).
Därmed är ett STORISRAEL en Guds heliga rätt för judarna – och därmed förklaras också varför dagens Israel aldrig har i en bindande förklaring fastställt sitt lands gränser. Israel är inställt på ständigt nya erövringar och för alltså en medvetet expansionistisk politik. Dayan har sagt att Israels gräns är dit israeliska armén kan nå!

3. Judarna har av Gud fått rätten att döda, fördriva och förslava andra folk inom det av Gud utlovade landet. (5 Mos. 7:1-9, 16). Och själv- fallet har judarna också av Gud fått sin välsignelsebringande rätt att lägga beslag på de andra folkens egendomar i det land som Gud utlovade dem. (5 Mos. 6:10-19).

För judiska sionister, som har sin Torah (de fem Moseböckerna) som sin heliga och förpliktande skrift, föreligger sålunda inga som helst moraliska skrupler gentemot andra folk: andra folk är till för att betjäna dem och underkasta sig dem. Den judiske profeten Jesaja säger i 60:e kapitlet med rubriken ”Sions kommande härlighet”:

”Om främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig… Och dina portar skola hållas uppe beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens rikedomar kunnas föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty de folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk ska i grunden förgöras.” (Jes. 60:10-12).

Betyder då den judiska Bibeln något heligt och förpliktande för dagens judar och för det moderna Israel och för sionismen, vars politiska rörelse – som judisk nationalism – växte fram i slutet av 1800-talet med anknytning till samtida europeisk nationalism, inte till judisk bibelfundamentalism?

Svaret på den frågan får man vid ett studium av professor Israel Shahaks dokumentsamling (själv jude) i ”Boken om den sionistiska terrorn”, som utgavs i oktober 1975 på hebreiska i Israel, från vilken Shahak sedan valt att översätta tre viktigare kapitel till engelska i en skrift på 123 sidor med titeln ”Begin and Co. as they really are”, utgiven i Jerusalem i september 1977. Här återges några valda bitar:

Rabbinen Tzwi Hacohen Kook är en av de mest framstående och inflytelse- rika rabbinerna i Israel och i hela världen, enligt prof. Israel Shahak, som är den ledande förkämpen för mänskliga rättigheter i Israel. Rabbinen Kook utövar stort inflytande på den högre israeliska officerskåren. I en offentlig redogörelse publicerad i den israeliska tidningen Ha’aretz den 31 december 1973 säger denne rabbin Kook bl.a. följande:

”Låt mig börja med att citera Josua 4:24; ”Alla folk på jorden må förnimma hur stark Herrens hand är.” Allt detta land är vårt, absolut, det tillhör oss. Det är ett heligt arv från våra förfäder, från vår fader Abraham, från vår fader Isak, från vår fader Jakob (varefter rabbinen hänvisade till Första Moseboken 12:7, 13:15, 13:17, 15:18, 17:18, 35:12, Andra Moseboken 6:8 och 32:13). Därför är det en gång för alla fullständigt klart att det inte finns några arabiska territorier eller något arabiskt land… Det är en gudomlig befallning till våra förfäder för vårt liv och vår helighet (varefter rabbinen Kook hänvisar till psalm 102:14 i psaltaren och till psalm 46:12)… Det är allmänt känt att vi inte drev bort araberna från deras bosättningar i vårt fäderneärvda hemland, våra profetiors och våra profeters land, vårt heliga tempels säte och brännpunkten för vårt inflytande på hela mänskligheten, utan det är istället de (araberna) som av egen vilja, vare sig det var av överdriven fruktan eller själv- förvållad förvirring eller av politisk beräkning att sprida förvanskade uppgifter om egna lidanden genom att skapa ”flyktingläger” för att väcka världens sympatier, flydde och övergav sina bosättningar. Vi däremot har fortsatt att bygga tack vare Herrens avundsvärda mirakel.” (Shahak, 2. 66-67).

En annan av Israels moralapostlar, rabbinen Abraham Avidan, som även är överstelöjtnant och medlem av den israeliska generalstaben, sade i ett tal till Israels högre officerare (enligt ett referat i den israeliska tidningen Haholam Hazeh den 15 maj 1974):
”Våra källor visar klart och entydigt att en icke-jude (en gojim) hur framstegsvänlig och civiliserad han eller hon än är, inte är någon att lita på. Och man måste alltid vara på sin vakt och klart inse att samma icke-jude, som ytligt sett kan förefalla vara en god icke-jude, uppviglar fienden. Därför är det helt uppenbart, att de som bistår eller uppmuntrar fienden måste behandlas som fienden själv och alltså måste dödas.” (ibid. s. 69).

Rabbinen Avidan har i en annan artikel sagt bl.a. följande:
”På inga villkor kan eller får vi lita på en arab, inte ens om han ger intryck av att vara civiliserad.” (ibid. s. 70).

Rabbinen och överstelöjtnanten Avidan har även i ett annat sammanhang sagt:
”Det finns ingen förpliktelse enligt judisk lag att skilja på fientliga soldater och fientliga civila… I krig är det en plikt att döda även fientliga civila, också sådana civila som verkar hyggliga och goda.”
(Varefter rabbinen Avidan citerade Talmud, där det står att också icke-judar som fruktar Herren lämpligen bör dödas.) (ibid. s. 70).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai är den på senare år mest uppburne rabbinen i Israel. I den israliska tidningen Yediot Achronot den 20 december 1974 säger denne rabbin bl.a. följande:
”Hur skall vi kunna besegra och utrota de arabiska terroristerna, den palestinska plågan? De som misströstar och förtvivlar har inget svar. De saknar hopp. Men för dem som studerat den judiska lagen finns det inget som Bibeln inte har svar på… Israels lag intar en mycket klar ställning till de folk som bor i Kaanans land. De skall vara Israels boskap… Bibeln befaller oss att erövra Israels land, att utrota dess invånare och befolka det. Israel kan inte undgå denna befallning, och det är absolut förbjudet att lämna landet och överlåta det åt icke-judar.

I detta land finns inte plats för andra folk än Israels folk.” (ibid. s. 76-77).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai säger också:
”Genom att lyda Herrens befallningar finns det inget utrymme för kompromisser. Därav följer att det inte finns några möjligheter för förhandlingar eller fredsfördrag med andra folk som bor i landet.” Därefter citerar rabbinen från Torah, närmare bestämt från Femte Moseboken, sjunde kapitlet, verserna 2,3 och 16: ”Du skall giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd och du skall icke gifta dig med dem. Du skall icke visa dem skonsamhet, och du skall icke dyrka deras gud, eftersom det skulle bli en snara för dig.” (ibid. s. 78).

Och rabbinen Ushpizai tillfogar för säkerhets skull:
”Om vi inte rensar landet från de folk som förorenar det, kommer de att smitta ned oss. Detta lär oss Bibeln.” (ibid. s. 78).

Och vidare säger samme rabbin:
”Folk som hindrar Israels återfödelse i dess land skall utrotas.” (ibid. s.79).

Den beryktade israeliske generalen och politikern Arik Sharon, som innehaft flera ministerposter i Israels regering, sade i en intervju i den israeliska tidningen Yediot Achronot den 26 maj 1974 bl.a. följande:
”Alla terrorister överallt, i Israel liksom i arabländerna och utomlands, måste oskadliggöras för alltid. Jag vet att detta utförs, jag har själv planlagt och utfört det. Verkligen!” (ibid. s. 87).

Och Sharon, beryktad som Beiruts slaktare och dömd (men ej straffad) för massmorden på palestinska flyktingar i lägren Shabra och Shatila i Libanon sommaren 1982, tillfogar för tydlighetens skull:

”De skall dödas. Alla terrorister bör dödas. I denna sak instämmer jag fullständigt med försvarsministern.” (ibid. s. 88).

Och den israeliske akademikern och generalen dr. Aharon Davidi vid fallskärmstrupperna säger i den israeliska tidningen Ma’ariv den 6 december 1974:
”Araberna har inte lämnat något värdefullt bidrag till världen. De har inte åstadkommit ett dugg. Araberna är det minst skapande folket i världen. Dom bara säljer olja som dom inte har investerat en enda cent i. Dom stryper världen… I våra krig mot araberna har Israel vunnit och kommer alltid att vinna – bara vi inte ger upp. Om vi skulle kapitulera, skulle det leda till en palstinsk stat istället för Israel, vilket ju är helt otänkbart,” (ibid. s. 93-94).

I Yeshiva-skolorna, där över 10% av Israels ungdomar får sin utbildning, är rabbinerna Kook och Avidan heliga apostlar och där predikas ständigt att ”Israel omfattar allt land från Nilen till Eufrat”. I dessa Yeshiva- skolor i Israel förhärligas ”våld och krig som medfött och stärkande för israeliskt och judiskt liv”. (ibid. s. 74-75).

Att sionismen odlar den nietzcheanska övermänniskoläran, som anses vara kännetecknande för nazismen, framgår av ett flertal sionistiska författares verk, så till exempel av den uppburna sionistiske författaren Ahad Ha’am som sagt följande:
”Och sålunda erkänner vi att varje existens har till syfte att framställa en övermänniska, detta är det bärande och väsentliga inslaget i en överlägsen nation. En sådan nation har existensberättigande, vars intellektuella karaktär gör den dugligare och kraftfullare än andra nationer.” (Sources de la Pensée Juive Contemporaine, Jerusalem 1970, s. 49).

Denne Ahad Ha’am, som levde mellan 1856 och 1927 (i Palestina från 1921), räknas som ”agnostisk rabbin”. I ett brev till Judah Magnes år 1910 sägre han:
”Enligt min åsikt är vår religion nationell, det vill säga att den är en produkt av vår nationella anda, men motsatsen är inte sann.” (ibid. s. 262).

Den israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion sade vid en konferens i Jerusalem för amerikanska ortodoxa rabbiner följande:
”Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att stanna som en permanent instutition.” (The Jewish Newsletter, den 18 september 1961).

Shulamit Aloni, länge medlem av Israels knesset och ivrig motståndare till den judiska (religiösa halachic)-lagen i Israel, säger följande:
”Rabbinerna har fått ständigt ökat svängrum i Israel för att hålla folket nere i okunnighet. Ju okunnigare och vidskepligare folket är, desto starkare blir också prästerskapet.” (Norman Dacey i intervju med Aloni den 13 december 1974, återgivet i Darceys bok ”Democracy” in Israel, s. 21).

Aloni har även sagt:
”Var och en bland judar som har ett gott ord att säga om Jesus förbjuds att komma till Israel, eftersom israeliske inrikesministern har befogenheter att utan rättegång förhindra var och en som kan tänkas såra allmänhetens känslor.” (Yediot Ahronot, den 2 februari 1975 – ibid. s. 39.).

Den kände israeliske politiske kommentatorn Boaz Evron sade i Israels ledande tidning:
”Många ledande judiska politiker anser att den israelisk-arabiska minoriteten måste lämna landet en dag. Ben-Gurion hoppades att genom ständiga trakasserier mot Israels araber skulle de så småningom bli så utmattade och irriterade, att han skulle kunna tvinga dem att ge sig iväg av fri vilja.” (Yediot Achronot i april 1975).

Meron Benvinisti, Jerusalems borgmästare, har sagt:
”Antingen kommer vi att förbli en judisk stat och odemokratisk, eller bli en demokratisk stat och icke-judisk. Om vi skall bevara vår judiska karaktär, vad skall det då bli av den nästan halva arabiska befolkningen?”

”Det är sant att det inte existerar någon sionism, ingen bosättning och ingen judisk stat, utan fördrivning av araber och konfiskering av deras mark.” (Yeshayahu Ben Porat, Knessetledamot, 1972)

Israels erövring av palestiniernas land och skändliga förtryck av palestinierna har sin grund i den rasistiska judendomen som har sin grund i Torah, den judiska ”lagen”, och i Talmud, som är mera omfattande tolkningar av den judiska bilen ”Gamla Testamentet”.

Redan i Torah möter vi judendomens speciella högmod eller arrogans genom föreställningen om judarna som ett särskilt av Gud utvalt folk, eller – som det står i den judiska bibelns Moseböcker – ”Herrens egendomsfolk”, alltså judarna som ett herrefolk. Det är en sällsynt hård och grym rasism, en krigisk och mordisk rasism. I Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16, heter det:

”Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet”.

Denna uppmaning från judarnas Gud själv till massmord och folkmord är alltså direkt hämtad från den judiska bibeln, därtill från dess allra heligaste del, d v s från Torah, som de judiska rabbinerna ömt vårdar i torahrullarna och som de ständigt sitter och läser ur och lär sina judiska små gossar i de israeliska skolorna. Det är alltså mot denna gammattestamentliga judiska herrefolksideologi, rasism av det mest brutala slag och folkmordsmani och röveri av andra folks egendomar som man måste förstå vissa bärande inslag i judendomens Talmud. Ty Talmud tolkar och förtydligar Torah. Alla judar i vår tid som anser sig företräda det judiska eller judendomen – det må vara rabbiner eller judiska författare – hyllar och prisar Talmud.

I Sverige har den från USA importerade f. d. överrabbinen i Stockholm, Morton Narrowe, förklarat i en artikel i tidskriften ”Sökaren” för några år sedan att det är Talmud, som är bärkraftig för judendomen av i dag. Här är några citat från Talmud som helt går i Torahs anda och kanske verkar än mer fasansfulla och frånstötande, om detta överhuvudtaget är möjligt:

”En goj – alltså en icke-jude – som kastar bara ett öga i Talmud är dömd till döden, ty det är skrivet att det är vårt arv, icke deras.” (Detta är från Sanhedrin 59 a i Talmud!)

Ännu andra citat från Talmud:

”Att samtala med en goj om våra religiösa relationer skulle vara detsamma som att döda alla judar, ty om gojerna får veta vad vi lär om dem, skulle de döda oss på öppen gata.” (Detta är från Libbre David 37!)

Ett typiskt försvar från judiska rabbiner, när mordlystnad i Talmud återges är – som rabbinen Simon Levy sagt – ”detta gäller inte om kristna eller muslimer utan om ”avgudadyrkare och vildar utan tro och lag” – men detta var i seklets början. Hur är det då i dag? Under den senaste tiden har hela världen skakats av uppgifter om ovanliga grymheter, som palestinier i de av Israel ockuperade områdena har utsatts för: Israeliska soldater har begravt palestinier levande, bränt dem till döds och misshandlat dem med stenar.

Enligt Talmud är palestinierna liksom alla andra folk utom judarna bara kreatur, som kan brännas eller begravas levande och misshandlas på alla möjliga sätt utan att detta betraktas som brottsligt. Självklart vill sionisterna dölja sina trossatser och uppgifter om deras grymma religion och traditioner för andra. Men det går inte alltid. Och varje gång talmudismen avslöjas blir sionisterna rasande. Talmud klassificerar mänskligheten som människor (d v s judar) och icke-judar, som kallas gojer. Varje oomskuren man är främling, enligt Talmud. Icke-judarna (däribland palestinierna) betraktas som kreatur. Så står det i Talmuds traktat ”Jalkut Reubeni”, folder 10 b, att läsa följande:

”Endast judarna har rätt att kalla sig människor, men gojerna, som härstammar från en oren ande, måste kallas svin.”

Just därför använder man alla tänkbara grymma medel i dagens Israel för att slå ner palestiniernas protestaktioner. Gojens liv värderas ju av de ortodoxa judarna lika med en hunds liv. I Talmuds traktat, Avoda Zara, folder 4 a, kan man läsa följande:

”Över åsnor och hundar vilar ej den gudomliga vreden, så som Herrens hat vilar över gojerna.”

Uppfattningen om att judarnas Gud Jahve hatar gojerna rättfärdigar alla de grymheter judarna kan företa sig gentemot gojerna. Sionisterna tycker att man ju inte kan älska dem som Jahve själv förbannar. Dessutom ger Talmud konkreta föreskrifter i traktaten Jebamoth, folder 23 a:

”Ni är inte skyldiga att ge någon hjälp åt gojer.”

Och Rabbi Eliéser uppger i folder 29 c, att

”en jude som äter tillsammans med en oomskuren begår samma handling som om han åt tillsammans med en hund; den som vidrör en oomskuren är som en som vidrör ett lik, ty de är redan under sin livstid som döda, och när de är döda, är de som as ute på fältet.”

Enligt Talmud har judarna full rätt att förfoga över gojens egendom. Just därför har man förstört så många hus, som tillhört palestinierna. Men Talmud ger sionisterna rätt att råda t o m över gojernas liv. Rabbi Maimonides skrev i Talmuds Jad Chaz, hilch Rozzachu hilch Melächim:

”Det är sagt, du skall icke döda, men detta betyder, att du skall icke döda en jude, en Israels son, men gojer, kättare är inte Israels söner.”

Avoda Zara, folder 26 b, t o m rekommenderar följande:

”Också de bästa bland gojerna bör dödas.”

Och Avoda Zara, folder 20 a fortsätter:

”Om man drar upp en goj ur en grop, som han fallit ned i, så gör man sig skyldig till avguderi därmed.”

Och Rabbi Maimonides tillägger i Avoda Zara, att om gojen ”är i färd att drunkna, får man inte rädda honom”. I Jalkut Simeöni, folder 245, sägs det:

”Den som utgjuter en gojs blod, frambär ett offer åt Herren.”

Men gojerna, däribland palestinierna, får inte utöva sin rätt att göra motstånd mot den judiska ockupationen och har inte rätt att kasta stenar mot de grymma israeliska soldaterna, ännu mindre får de skada sina torterare och förtryckare om dessa rakar vara judar.

Judarna är alltid heliga, enligt judendomen, även om de är kriminella terrorister (mot palestinierna). Så uppger Sanhedrin i folder 37 a:

”Den goj som med avsikt dödar en jude, har ådragit sig lika stor skuld som om han hade utplånat hela världen.”

I Sanhedrin, 58 b, sägs det:

”Den som slår en jude är skyldig att dö, ty det är detsamma, som om han hade givit Gud en örfil.”

Allt detta därför att

”Judarna inför Gud är angenämare än änglarna”, detta enligt Talmudtraktaten Chullin 91 b.

De kristna palestinierna har råkat särskilt illa ut, eftersom just de kristnas ”avguderi” av de ortodoxa judarna betraktas som särskilt brottsligt, ty de dyrkar ”en oren, avfallen jude (d v s Jesus, enligt Tatmud) , som borde utplånas ur allas minne enligt Talmudtraktaten Avoda Zara, folder 17 b. I denna traktat sägs det också, att varje jude har rätt att bruka våld mot kristna och döda dem med vapen i hand. Men om judarna skulle erövra den politiska makten och överta statens alla funktioner, är de skyldiga, enligt Talmud, att avliva de kristna, oavsett under vilken förevändning detta görs, detta enligt Schul Arukh, Jore Deä 158. Och detta sker i dag i staten Israel, som försöker kamouflera sin fascistiska totalitarism med hjälp av demokratiska fasader, och detta legitimeras av Gamla Testamentet och Talmud.

Jag har anfört en rad exempel, som visar den ondsinthet och det hat som Talmud ingjuter i de sionistiska judarna gentemot gojerna (icke-judarna). Torah och dess tolkningar i Talmud utgör de moraliska normer som judendomen bygger på. Men jag drar inte några slutsatser av detta. Det överlåter jag till läsaren att själv göra på grundval av de citat jag här anfört. Alla citat är hämtade ur A. Luzsenszkys översättning av ”Der Talmud, in nichtjudischer beleuchtung”, utgiven i Budapest under åren 1931-32 i sex delar.

I en insändare, undertecknad Jan Forselius, i Kyrkans Tidning (KT) nr 11, 17 mars 1988, kan man läsa följande: ”I flera tidningar skrivs det f.n. artiklar om antisemitism och antisionism. Många ställer sig säkert frågor med anledning av detta. Personer som påstår följande, sprider de osanning och är de vulgära antisemiter?

1) I Talmud står det om Jesus att han är son till en romersk soldat.

2) I Talmud står det att Jesus kokar i manlig sädesvätska.

3) Enligt judisk lag (Halacha), är det förbjudet för judar att samarbeta med kristna. (Rabbi Mordechai Goldstein, Diaspora Yeshiva, Jerusalem).

4) Enligt judisk lag (Halacha) gäller, att när en kristen tappar pengar och en jude hittar dem, kan han behålla dem. (The Roots of Kahanism, tryckta seminarier hållna 1987 hos Israels president Chaim Herzog).

5) I den judiska bönboken står en förbannelse mot de kristna, som läses varje dag, … man ber att Gud skall utrota (hebr. Toved) förtalarna (de kristna) … Amida ”Birkat Hamminim”. Denna förbannelse är formulerad av Shmuel Hakkatan år 90, för att exkommunicera de judekristna medlemmarna i synagogan, som i dag är de kristna. (Geoffrey Wigoder, Hebr. University, Jerusalem Post 1987-09-19, recension till boken ”Forgetting The Root, The Emergence of Christianity from Judaism”).

Om seriösa samtal skall kunna hållas om antisemitismen-sionismen, är det det då inte lämpligt att de inblandade inte bara säger att sådant som ovan nämnts är antisemitism, eller är citat från nazisternas tidning Der Sturmer, eller kalla det för fixa idéer, eller helt enkelt förneka detta som sanning? För det här ovan nämnda är ju tyvärr sant.”

När överrabbinen Narrowe i KT nr 18, maj 1988, jämrar sig över att Jan Forselius i sin insändare går till ”angrepp mot judendomen” genom att påtala att det i Talmud står att Jesus av Nasaret var son till en romersk soldat, så är ju detta alls inte ”missvisande” eller ”hatiskt” som Narrowe säger utan ett faktum som omtalas bl a i Jewish Encyclopedia (som väl överrabbinen inte gärna kan beskylla för att ljuga). Den romerske soldaten hette, enligt Talmud (och Toledoth Jeshua), Panthera.

Narrowe som talar så vackert om att han är aktiv medlem i en kommitté för försoning mellan judar och kristna (för stöd till Israel) borde först gå ärligt till rätta med den talmudiska judendomens försyndelser mot Jesus och de kristna och sedan ta den judiska staten Israel i vederbörlig upptuktelse för att den förbjuder Nya Testamentet i israeliska skolor och systematiskt motverkar att judar får ta del av den kristna läran liksom att judar gifter sig med kristna eller muslimer. Försoning kan aldrig innebära att den ena parten skall tvingas eller lockas till underkastelse på den andra partens villkor. Hur är det egentligen ställt med överrabbinen Narrowes sanningskärlek, när han inte ens vet (eller låtsas inte veta) vad som står i hans egen tros Talmud om Jesus och de kristna utan beskyller den som påtalar vad där står för ”antisemitism”!

I verkligheten, JUDENDOMEN (SOM I BEGREPPET ”SVENSKDOMEN” ELLER FRANSKDOM” UTGÖR EN NATIONALRELIGION ! (ej, som kristendomen eller islam, en universell religion, en religion för alla folk).

Judarnas ”religion” är och har alltid varit den renodlade materialismens ”religion” – om man nu kan tala om en ”religion”! I själva verket saknar de all religion, som ju är riktad på det ideella och översinnliga. ”Mitt rike är icke av denna världen”, sade Jesus. Judarna däremot känner icke till något annat rike än denna världen och dess härligheter. ”Judendomen” är enligt judisk uppfattning ( bl. a. Marcus Ehrenpreis, en hänsidesreligion (!), en religion av denna världen”). Judens hela diktan och traktan går ut på att förvärva jordisk makt och rikedomar samt i sista hand herraväldet över hela jorden. Om han förkastar Jesus som den utlovade Messias, så beror det endast därpå, att denne aldrig lovat dem något sådant. När juden ber till sin gud Jahve Zebaoth (Härskarornas gud!) så gäller hans böner uteslutande jordisk välfärd och det blott för det egna folket. Alla andra folk är honom likgiltiga eller värda avsky.

Och här följer själva juden Karl Marx’ syn på judendomen, publicerad i Judisk Krönika (organ för de judiska församlingarna i Sverige i septembernumret 1987):

”Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld…
Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden. Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan. Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna. Nåväl? Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar för att bli det kvitt, strävar han efter att komma från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar han mot det högsta praktiska uttrycket för människans alienation från sig själv.
Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt element, som genom den historiska utveckling, som judarna på detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet måste leda till detta elements undergång.
Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen…
Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det praktiska behovet, egoismen.
Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet, egoismen är det borgerliga samhällets princip och framträder i ren form så snart som det borgerliga samhället fullständigt avskilt den politiska staten från sig. Det praktiska behovets och egennyttans Gud är pengarna. Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar alla människors gudar – och förvandlar dem till handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen skull instiftade värdet på alla föremål. De har därför berövat hela världen, människornas värld såväl som naturen, deras egenvärde. Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan främmande för sig själv och andra. Men detta främmande väsen behärskar människan, och hon tillber det.
Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud är bara ett nödmynt.
Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso i den judiska religionen, men där får den inga praktiska konsekvenser… Vad som är abstrakt i den judiska religionen, föraktet för teori, konst, historia, för människan som självändamål, det har blivit penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna, mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan schackras bort. Judens chimära nationalitet är köpmannens, överhuvud penningmänniskans nationalitet…
Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter upplöst sig i judendomen.
Den kristne var från början den teoretiserande juden, juden är därför den praktiske kristne och den praktiske kristne har åter blivit jude.
Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den verkliga judendomen. Den var för förnäm, för spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets råhet, och den dunstade bort i den blå rymden. Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är den gemena nyttoanvändningen av kristendomen.
Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats och förvärldsligats i det borgerliga samhället, så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet. Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska inskränkthet.
Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet, förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens upphävts.”

Ahmed Rami

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: